Kränkt i dubbel bemärkelse

Igår var det tisdag och tisdagar betyder ofta tisdagsturer i skogen och med mitt nya och mycket mogna synsätt på träning tyckte jag att det kunde passa bra att hoja med jordens största träningsmörkare Patrik. Killen som vinner SM i CX utan att ha tränat en endaste gång (enligt utsago). Och som inte det räckte så hängde Martin med, för att slå ner den sista spiken i förnedringskistan. Jo just det, Magnus hakade på oxå...

Redan uppe på Fem Svåra låg pulsen på 96% av maxpuls och sen fortsatte det så förbi Hästskon, Gröna, Gula och upp till hällen där vi fikade lite innan den värsta anstormningen av folk kom (det var ju sexårsjubileum av "tisdagsrajd").
Och sen fortsatte det så. När vi kom till Max var jag slut som artist.
Suffer Score 85. http://www.strava.com/activities/76339070

I morse pep klockan 05:20. Yster som jag är hoppade jag upp och halsade en flaska Yalla, drog på mig lycran, kollade in spegeln och gillade det jag såg, drog på mig resten av kläderna och rullade iväg till Urban Deli.
Vi rullade iväg och som vanligt hade personerna längst fram jäkligt bråttom. Jag lyckades hålla hjul till de sista 100 metrarna innan krönet efter kyrkan på Ältavägen. Det blev en lucka som jag täppte till ca 300 meter innan dess och det bokstavligen tokdödade benen. Jag fortsatte med en Le Soloride och genade vid Älta och kom fram till Slöstan lite efter sjutiden, minuten efter Magnus.
Sen rullade alla som INTE fuskade vid Älta in. Jag hade lite svårt att äta på grund av illamående (yallan åkte jojo i halsen) men fick ner en liten frukost (jos, kaffe och leverpastejmacka) iaf.
Suffer Score 79. http://www.strava.com/activities/76339072